Jag är en sådan människa som ständigt behöver bekräftelse genom kärlek. Inte genom att skrika eller göra mig hörd. Utan jag vill få bekräftelse utav en person och det räcker för mig. Såna dagar man är rastlös och inte har gjort någonting på hela dagen, kan göra att man säger helt fel saker vilket kan göra sjukt stora sår. Tänk först, prata sedan. Inte tvärtom. Det gör så ont i mig hur mycket jag hatar mig själv för det. Det händer inte ofta, men när det väl gör det blir det explosionsartat och allt kommer på en och samma gång. Jag sårar den person jag älskar mest i hela världen och det tar så fruktansvärt hårt. Jag tycker verkligen inte synd om mig själv, det här är bara ett alternativ för mig att lugna ner mig och hålla igen. Jag skäms över mig själv så innerligt och önskar att det vore ogjort. Men vad ska jag göra, gjort är gjort. Nej, det här inlägget var knappast en ”uppdatering” om vad som kommer härnäst, det var till fullo något jag själv borde titta tillbaka till, slå mig i hjärnan och försöka vakna upp till. Fläskpadda med tanke celler efter en hjärn kokt bäver är vad jag är.