Oj oj oj, mina föräldrar… Dem är som inga andra.. Om vi börjar med min fader, pappa har en sida av gravt allvarliga godis problem/filmtittande och är en mycket fin människa. Han är glad och är lite av en värsting, om det så är att du utmanar honom med att hoppa från eiffeltornet och säga, nejdu det vågar du inte. Så kommer han att hoppa. Okej det var lite extremt, men ni förstår poängen, han kan aldrig vara sämre – det finns helt enkelt inte. Men det där sitter i från hans forna jag. Om du känner för att komma över på en middag har han inga som helst problem att sitta och prata vikingatiden hela natten lång, bara han får prata naturligtvis. Men han är väldigt fin min puppa, världens snällaste, bråkigaste och kärleksfullaste. Också helt tokigt familjekär, det är vi allihop i den här familjen. Han är mycket duktig på att åka wakeboard, bygga och sysselsätta sig med saker. Han har byggt vårt hus från rot till topp. Han ställer alltid upp och finns där. Det är tur man har honom. Ord som beskriver min fader är – musikalisk, familjekär, snäll, glad, fin, varm, enbryn, stark och kunnig.

Min mamma – mojjis/mummie är en liten skapelse på två ben och jag skulle beskriva henne som ganska ettrig, nästan som en Jack
Russel. Hon är väldigt kärleksfull, snabb i mun (utan att tänka efter givetvis), hon är vacker, högljudd, rolig, kommer från Chile, dominant och väldigt kreativ. Min lilla mamma är av den älskvärda sorten, man kan inte låta bli att älska henne. Hon är helt fantastisk min mamma, med henne har du aldrig tråkigt. Samtidigt som hon är lite ettrig så är hon väldigt lugn, när man frågar henne vilket djur hon skulle vara om det var så så säger hon en bambi eller kanin. Men väldigt kärleksfull, varm och påhittig. Ibland när hon känner för det och det dukas upp för trevligheter är hon som en liten duracell-kanin som druckit alldeles för mycket redbull då kommer riktiga mojjis fram.

Jag är väldigt nära mina föräldrar och tvekar inte att berätta saker, jag håller inte inne med saker utan är det något jag känner eller tycker eller bara vill berätta så säger jag det, det är inge konstigt med det. Men eftersom att jag spenderar ganska mycket tid med dem kan man inte undgå att komma dem nära. Dem är varma och glada och det märks ganska tydligt vilka mina föräldrar är. Jag är en salig blanding av dem båda och det är jag fantastiskt stolt över. Kunde ju faktiskt inte ha blivit bättre.